Ibland undrar man....

Så har vi varit hos Andreas och tränat igen! Och ja...ibland undrar man verkligen vad man håller på med. Andreas är inte precis känd för att gulla och fjäska för sina elever...snarare tvärtom. Förra gången fick jag reda på att jag var allt annat än en skicklig hundtränare och hade usel timing. Denna veckan fick jag reda på att mitt fritt följ är riktigt, riktigt illa och att jag antagligen inte kommer längre med Fajta, eftersom jag har gett upp... Först blir jag lite uppgiven, sen lite ledsen, sen sur och sen....sen blir jag taggad!

Och det är jag nu, som vanligt efter en Andreas träning, taggad! Så där taggad så att jag vill gå ut och träna i kolmörkret kl 00.00.... men det gör liksom inte ens jag.... Men idag ska det bli träna av.

Vi tittade som sagt på fria följet. Fajta visade upp den där "tävlings stilen" som hon kör med lite då och då. Jag gör min grej, hon gör sin och nån gång emellanåt så möts vi, säger hej, och så går vi vår egen väg igen. Andreas gillade inte position, engagemang eller mina armrörelser. Position och engagemang vet jag ju redan när hon är på det humöret, men armarna är inget jag förut tänkt på eller tänkt på att jag gör. Han menade att jag viftade med vänster armens som värsta schäferföraren.... Jag fick iallafall lite tips om att jag ska köra mera basic kontaktövningar och så tror jag att det är dags att gå ut och ge damen en liten "utskällning". fajta tål att man skäller lite på henne, det gör att hon förstår att det är lite allvarligt, det är viktigt att försöka och hon vill lite mer själv då. Jag tycker nästan att hon verkar uppleva det lite mer spännande i träningen när jag är lite "små arg".

Sen en dumruta som Andreas tyckte var ganska ok. Vi ska jobba med transporterna, för där är hon tråkig, precis som hon alltid är sånna där dagar.... tur att Andreas fick se en "sån där dag" någon. Nu ska jag kast lite godis hipp som happ...ska bli spännande. Fajta tog uppgiften att fånga dom på största allvar...hon vet ju att tappad godis är förlorad godis!

Sen inkallningen. Jag har jobbat en del med den utan att få något direkt resultat. Andreas tycker fortfarande att min "vanliga" är bra, men jag fick ändå en ny övning som vi ska testa. jag tror det kommer att fungera kalasbra. Handlar om att jobba mot mig oavsett vad som händer...

Sen ett konskick bara för att se att vi börjar se lite resultat där. Andreas höll med, även om det kan bli en hel del mycket bättre.

Vi pratade lite om att vi kanske få acceptera att Fajta inte är fart och flash hunden och iställer titta på hur vi kan göra det att se roligt och spännande ut ändå. Det tåls ju verkligen att fundera på. Jag själv har nog accepterat att jag har den hunden jag har. Hon är allt annat än lätt och det är inte mycket jag fått gratis av henne. Men en sak har jag fått. Stabilitet! Och det är inte fy skam det heller. Hon är föga stressad av miljöer och ljud och sånt och det är ju faktiskt guld värt det också. Må hända att jag inte har den fartigaste av alla, men hon gör ju sina uppgifter på ett hyggligt sätt utan konstiga överraskningar.

Efter en paus så satte vi igång med upptagen på apporterna. Här har Fajta vanligtvis slarv, morr och gud vet allt hon kan tänka sig hålla på med. En långlina kom fram och fokus la vi på att komma tillbaka. Detta tycker jag är så himla roligt. Just apporteringen så brukar jag på kurser fråga vad som är viktigast i momentet. Får oftas som svar "inte tuggar, håller fast, springer fort". Men inget av detta är det VIKTIGASTE. Det viktigaste är att hunden lämnar i från sig apporten. Om detta är hunden största fokus så springer den fort som attan ut, griper snabbt, tuggar inte och håller fint vid sidan. Allt för att få lämna ifrån sig apporten! Spännande tanke va?
Fajta fick iallafall lina på sig och nu skulle hon tillbaka snabbt, om hon inte hann ta apporten så fick det vara, det viktigaste var att hon skulle till mig...FORT! Ett par repetitioner och sen en vanlig rak SUPERFIN apportering!!! Fick ideer om hur jag ska lösa det i dirrigeringsmomentet också, och ev. ska jag testa metallen, men jag tror jag väntar med det. jag anser att beteendet är det samma i det momentet, men Andreas var skeptisk och trodde att det ligger annat bakom det....han brukar ju ha rätt....

Sen hade snart 4 timmar förflutit. Kia och Master fick sig riktigt bra träningspass de också...och armarna har vi tränat massor...där var inte 1 mygga om jag säger så.

Kommentarer
Postat av: Cissi

Hej hej!!

Hade ju vart super med böckerna. Jag kanske kan maila en lista till dig så kan du kolla vad du har?

2009-08-07 @ 12:10:43
URL: http://www.cissiblomster.st
Postat av: Heléne & Mick

"Jag gör min grej, hon gör sin och nån gång emellanåt så möts vi, säger hej, och så går vi vår egen väg igen." Ha ha, herrejäklar vad jag garvade! Men jag förstår precis vad du menar!



Jag håller fast vid det jag skrev förut... Man skäller inte på, och engagerar sig i, någon man inte tycker är utvecklingabar. Tror Anderas vet precis hur han ska trigga igång dig. Jag har bara träffat honom vid ett enda tillfälle, men slogs direkt av hans förmåga att läsa av föraren - klockrent!



Själv skulle jag nog bryta i hop lite lätt om någon var så tuff mot mig, men så är jag ju en lite mer mesig personlighet. ;-) Jag har däremot en tränigskompis som är prcis som du. Ju mer "motstånd" hon får, desto mer taggad blir hon. Och då jäklar, kan det ske under!

2009-08-07 @ 15:43:59
URL: http://web.mac.com/jackeoki
Postat av: Master

Ha!

Ja du skulle bara nämt de så hade jag hängt på

även om hon så hade varit halv ett!!

har inte sovit så bra i natt! JÄVLA MYGG!!!

2009-08-07 @ 16:54:02
Postat av: Smulan

Hmm...sitter här och funderar på det du skriver.

Fastnar vid orden "det är inte mycket jag fått gratis av den hunden" nope det tror inte jag heller och du har sagt det sen hon var liten, en stabil dam med skalle,egen skalle. Men det jag funderar mest på...hur mycket ger DU gratis? Kan det vara så att du ger,ger och ger....Kanske är det så att den där utskällningen behövs för DIN egna skull, Du kanske måste ge Fajta samma utmaning som hon ständigt ger dig. Fortsätt kämpa utan att slås ner.

Kram

2009-08-08 @ 10:00:58
Postat av: Kia

Nästa gång tar jag med anteckningsblock, penna...och korv! Jag bara väntar på utskällningen för godiset. Knappt pinsamt när han bad om godis och jag lämnar fram mina kaninskitliknande smågodisar och funderar hur jag kunde glömma föreläsningen om korv förra gången. :D



Det var intressant samtal vi hade påvägen hem, har haft lite tankar och funderingar på samma ämne efteråt.

2009-08-08 @ 10:09:30
URL: http://www.blogtown.se/profile.php?id=Hunny
Postat av: Camilla Svenäng

Åt var och en efter behov. :-)

2009-08-08 @ 14:08:01
Postat av: Petra & Lira

Vad härligt taggad du låter! :)

2009-08-09 @ 23:04:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0