Någons lycka, en annans sorg

Så kändes mina hundar idag på träningen.

Fajta var omöjlig.... hon gjorde alla fel man kan tänka sig och jag blev riktigt, riktigt sur på henne. Men vi behövde verkligen ett sånt pass. När att går till sin spets... Och här fick jag verkligen se att hon kan faktiskt bättre, bara hon anstränger sig lite. Jag tycker att apporteringen ser bättre ut redan, rutan var bara för mycket idag, fjärren knasig och inkallningen riktigt pissig....

Då är det skönt att plocka fram en liten Bita som fullkomligt exploderar av glädje hela, hela tiden! Hon bara ger och ger och ger! Hon fick köra igenom klass1 momenten och lite rutor, konskick och nån inkallning med stå!
När hon är som hon var idag, så känner jag att det finns hopp ven för henne. Hon börjar moga NÅGOT... Josse tycker jag ska lägga lite mer press på henne nu, men jag är tveksam. josse hade iofs ganska bra argument.... men... nja.... jag får se! Jag blev iallafall sugen på att tävla henne! Och det var roligt att höra träningskompisarnas kommentarer vid sidan av plan. "Du får nog jobba mer med tempo, engagemang och attityd" haha!!!

Min lilla Bita-skita kanske ska bli stor hon också nån dag!



Kommentarer
Postat av: Camilla S

Haha! Lill-Biten blir nog en alldels speciellt lysande stjärna en vacker dag. Tänk bara hur bra det går med "hunden som inte vill"... och så lägger du till vilja och superengagemang. En fixstjärna!



2009-08-12 @ 14:19:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0