fler människor

finns ju som är värda en speciell tanke i mitt hunderi. Kändes lite fjuttigt att bara nämna Camilla härom dagen....

Sen är det så här att det snackas en hel del skit ute i hundvärlden. Vissa har svårt för att vara ödmjuka inför "konkurrenter" och medmänniskor. Jag har blivit sårad inte bara en eller två gånger av drypande kommentarer och tråkiga attityder... Därför känns det extra viktigt att uppmärksamma de som finns där för mig oavsett vad som händer eller sker så här i SM-tider....

Jag börjar från början!

Mitt hunderi började av en ren slump. Jag är gammal hästtjej och jobbade i ett stall där de även "födde upp" Jack Russel. Det blev valpar lite till höger och vänster mest hela tiden.. en del kallar vissa av valparna för linjeavlade, jag kallar det inavel. Nu var det så att jag egentligen slutat med hästarna men red en häst åt en gravid tjej och vid denna tiden så föddes ett gäng valpar. Mamman var typ 100 år och pappan till valparna var hennes son. Mamman led av kraftig demodex vilket gjorde att hon inte kunde ta ordentligt hand om sina små...tre små i denna kullen. Demodexen medför ofta även nedsatt immunförsvar och hennes ålder gjorde även så att det inte fanns tillräckligt med mjölk till alla. En annan tik adopterade två och hon fick ta hand om en lite ful stackare själv. han var alldeles hårlös och gjorde inget annat än kliade sig han heller. han var så ful att jag döpte honom till Ugly. Jag brukade ge alla valparna !arbetsnamn" tills dess de flyttat till nya hem. Sälen, Rultan, Pricksjukan....ja namnen var inte de vackraste. Men fulast var ändå lilla Ugly.
Han var så ful att ingen ville ha honom och "uppfödaren" började tala om avlivning när han närmade sig 6 månaders ålder. Ojoj....mitt hjärta började slå dubbla slag och jag fick köpa den lilla Ugly väldigt billigt.

När jag haft honom hemma en dag så bar det av till veterinären och jag skämdes när jag stod med det lilla knyttet i famnen. Utan päls och med variga ögon pga av inåtrullade ögonlock..... men han fick bästa tänkbara vård och blev min lilla prins. Med sånna här små prinsar får man nog gå kurs på Brukshundklubben. jag kom med på en kurs med ambitionen att lära honom komma när jag ropa och sätta sig när man säger sitt....det är väl sånt som hundar bör kunna!

Valpkursen satte igång och hjälp vad jag fick kämpa för att få kontakt. han nosade och nosade och nosade. jag sprang och han nosade fortare, jag lekte med leksaker och skuttade runt som tusan, och han nosade. Men då tändes såklart träningsidioten i mig. Samma träningsidiot som tillbringat mängder med timmar på ridbanan och filat och fixat och donat på hästryggen. Han skulle sluta nosa!! Och visst gjorde han det till slut och jag var helt fast. Ugly hade gått från fula ankungen till en vacker svan som fullkommligt älskade lydnad och skulle kunna jobba i timmar!

i denna vevan träffade jag Anders Kjernholm. Anders fick mig att förstå riktiga vidden av lydnadsträning. han hjälpte mig och Ugly massor och var den som verkligen tände lågan. jag har nog egentligen honom att tacka för allt jag är idag. Hade inte han trott på mig, så hade jag antagligen slutat där med min lilla Ugly. Anders hjälpte mig också med det stora arbetet att hitta en ny hund. En hund som hade lite lättare för samarbete och lite lättare för lydnaden. Han hittade min lilla Kiva.

Sen blev det ju så att Kiva och passade aldrig ihop. Det fungerade aldrig.... Jag gled ifrån lydnaden, kände mig väldigt misslyckad som hundtränare och tog en paus på ca 2 år. under tiden fick jag Smilla och hoppades på att Kiva skulle mogna och bli den tävlingshund jag drömt om. Här nånstans försökte vi oss på vallning också och fick otroligt bra hjälp av Magnus och Ellinor Gunnarsson. inte bara en plats på kurs utan även möjlighet att komma dit och träna på deras får!

Sen tog jag en tävlingskurs på klubben. På den kursen fanns två deltagare som har betytt massor för mig. Josse och Ibbe. De övertalade mig, visst kunde jag tävla med den hunden som var så fin som demohund! Njaa... vi fick ett första pris i Lk1 iallafall och testade 2:an. Men det gick bara inte.... Men Josse och ibbe fanns kvar. Och Josse råkade ju få en kull med valpar. jag hade tingat valp hos hennes föräldrar på Svarthalls Kennel, men deras tikar varken löpte eller tog sig. Så sa jag nog nån gång att det hade ju varit kul med en valp efter Busy. Dagen efter valparna var födda ringde Josse och undrade "om du vill ha en valp från mig, och en tik, så är det bara en kvar, jag kan hålla den till dig".... njaaa....vad säger man? Det vill jag nog.... får nog kolla med sambon också först... Jodå, jag fick faktiskt!

Sagt och gjort! Fajta var tidigt en favorit och har väl aldrig gjort mig riktigt besviken sen jag såg hennes gula ögon lysa första gången.

Samtidigt som jag köpte valp av Josse så blev vi betydligt mer närmare varandra än tidigare och blev ett sånt där radarpar...folk trodde ofta att vi var samma person... Vi åker på alla möjliga äventyr ihop och har alltid jättekul tillsammans! Vi har samma tankar och värderingar kring hundhållning och träning och det är så enkelt att umgås med Josse.

När jag började träna med Fajta insåg jag att jag måste förändra mitt sätt att träna hund. Jag var rejält bränd på misslyckandet med Kiva och livrädd att göra samma misstag en gång till. I bakhuvudet så fanns Andreas Rundqvist. Honom hade jag träffat på ett av klubbens läger ett par år tidigare. jag kände då att det han lärde ut inte passade mig och Kiva i den fasen, men nu var jag sugen på att testa. Jag drog med mig Josse och Ibbe på en lång och härlig resa in i lydnadsvärlden. Andreas öppnade en helt ny värld, ett nytt sätt att tänka träning och hund i stort! jäklar vad jag har lärt mig mycket och utvecklats enormt under tiden jag haft förmånen att träna för honom!

Nånstans här på vägen så hade jag hittat en hemsida där ett bekant namn dök upp. En Camilla som jag träffat på läger för flera år sedan. Då hade vi enormt roligt och skulle fortsätta ses och allt det där som rinner ut i sanden.... Hon hade nu fått ett par flickor och hade en bc. Det började med att jag erbjöd henne och en tjej till att komma hit och testa vallningen! Och jag och Camilla hittade varandra igen. Camilla har en grym erfarenhet och stor kunskap och våra samtalsämnen tryter aldrig. Trotts att våra träningssätt är totala motsattser (eller är de det?) som kan vi snacka hund och har tränat ihop flera gånger. Nu har Camilla omplacerat sin Imma, men vi fortsätter ses och våra döttrar leker kanonbra ihop medan vi dricker kaffe och löser världsproblem!


Självklart är ni många fler där ute som betyder mycket för mig och mitt hunderi!! På ett eller annat sätt!!

Tack alla underbara människor för att ni finns!!



Jag har blivit tvungen att låta håret växa för att folk ska se skillnad på oss när  vi kommer i likadana kläder och med en hel hög svart vita hundar!
Synd om Josse att bli tagen för tio år äldre tycker jag!

Kommentarer
Postat av: Kajsa

Åh vilken härlig läsning! Blev nästan lite tårögd när jag läste om Ugly. Han var allt annat än ugly den hunden..

2009-06-08 @ 23:54:56
URL: http://donttakeyourgunstotown.blogg.se/
Postat av: lotta med Juni o Cola

det var enjättefin berättelse:)jag håller tummarna i helgen...och tycker ni e superbra oavsett hur detgår i helgen:)LYCKA TILL:):)

2009-06-09 @ 12:55:38
URL: http://juniocola.bloggagratis.se
Postat av: josse

eller tur för dig att bli tagen för 10 år yngre ;)

2009-06-09 @ 14:17:03
URL: http://www.busyborder.se
Postat av: Camilla

:-) Roligt att få läsa din egen version av "hundresan". Visst är det spännade hur man hamnar där man hamnar...



Och - vad fint du skriver om mig, jag blir alldeles rörd.



Ses snart! Ladda nu!

2009-06-09 @ 15:59:40
Postat av: Florence

Det är inte lätt i hundvärlden, massa skitsnack hit och dit, man skall träna på ett visst sätt och helst ha rätt hundras från rätt kennel m.m. Du vet att jag håller på dig! Kramis och LYCKA TILL PÅ SM!!!

2009-06-09 @ 19:05:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0