Fyra träningspass på en vecka!!! Har inte hänt sedan..... Halmstadlägret 2002....

Men det var inget vinnande koncept. De tre första gick väldigt bra, men det fjärde stoppar vi ner i en bajspåse, knyter hårt och slänger bort!

Denna veckan har Fajta fått jobba hårt med fria följet. Jag har varit allt för slapp med det på senaste tiden. Om man får i snitt 8,5-9 på alla tävlingar utan att träna, känns det så där motiverande att göra det.... Men efter katastrofen i Oskarström så fick jag nytändning i momentet. Nu har det tränats fokus och position i framförallt vänstersvängarna. Vi har bråkat en hel del och i torsdags gjorde vi ett "moment" och då kändes det så där ruggigt bra!! Gå-runt-rutans vinklar har också fått sig en dust. Och tillbaka har jag fått en viftande svans och små trängningar!! I like!!! det som strular för tillfället (varför är det alltid något som ska strula?) är dirr-apporten. Konen är som bortblåst och när vi väl får till den så är högerapporten löjlig... mittapport är mycket trevligare.... men fast vi bråkar, så är det fina gripande och inget tugg. Så det ska nog fixa sig det också!

Bita har också tränat en del! Mest engagemang som vanligt, men vi har höjt ribban något... Och då blir det svårt för fröken. Hon blir lätt passiv och "slö" vid detaljträning, så det blir verkligen minimalt av den varan och vi kör mest lite "hippsan och hoppsan - så tokigt det kan bli". Konstigt att jag har så låga krav på henne egentligen.... borde vara tvärtom, nu när jag faktiskt har lyckats få upp en hund i eliten. Nu vet jag ju vad framtiden kräver.... men jag vet också att det som händer nu är inget bevis på hur det ser ut i framtiden och allt går att ändra på. Men jag behöver nog snart sätta upp lite klarare kriterier på vissa moment..... som Josse är snabb att påpeka... Hon är glad när hon sätter mig på pottkanten minsann....

På tal om Josse, så har hon idag dragit med Chrille och Fajta till Skåne för vallningstävling. Ska bli riktigt roligt att få rapporten senare idag. Förhoppningsvis så är det bra får och lite enklare förhållanden än förra helgen. Då kan nog Chrille och Fajta bli riktigt farliga!! Måste ju tillägga att de faktiskt kom 8 av 31 starter i söndags! Så håll tummarna idag! Håll lite för Josse och Buck också, som äntligen kan tävla efter en skadeperiod!

 Här hemma så ska vi bara njuta och slappa idag. Siss kommer en sväng och kanske åker vi ner till stranden med Bita. Får passa på att åka till "vår strand" innan hundförbudet sätter in. Den är perfekt för att springa fort på!! Och om det är något som Bita gillar, så är det att springa, springa riktigt fort!!!

Så tävlade de på söndagen också, Chrille och Fajta. denna gången gick det betydligt bättre, trots att fåren fortfarande var vilda och dragningen stor. De gjorde ett fint race, med lite missar och lite orutin och skrapade ihop tillräckligt med poäng för en 7:de plats av ca 30 startande. Dock var poängen inte höga.... för någon. Vinnaren under lördagen hade visst strax över 70....

Nu är det dags för ny vecka. Och denna veckan ska jag komma igång tänkte jag. En envis förkylning har hängt med alldeles för länge och det har inte fungerat att vila bort den, så nu kör vi "strunta i den" metoden och hoppas bara att jag orkar. Känns som jag inte tänkt en ända klar tanke den senaste veckan och skulle vilja säga att huvudet vaggar i bomull, men det är nog något helt annat den gungar runt i....

I kväll kom en tjej på träning, och innan dess hoppas jag ha hunnit med bägge hundarna, annars så tar jag det efter åt. Nu är det som sagt slut på vinterns lata dagar och dags att börja ta tjuren vid hornen!

Men först iväg på en inspirationsutbildning med jobbet!

Först... tack för all positiv feed back jag fick på förra inlägget!!

Jag fick precis en telefonrapport från Chrille som är iväg och tävlar. idag blev det inte lika fina poäng. Fåren var springiga och stressiga, och det var enorm dragning. Lägg till hysteriskt blåst som gör det näst intill omöjligt för hunden att höra kommandon, så har vi en del av förklaringen till vad som hände. Men Chrille var nöjd. Tillsamans hade de löst situationer som uppstod och lugnat ner fåren och genomfört rundan.

Veckan som gått har inte bjudit på så mycket hund i övrigt!

Chrille vallade en dag och det kändes väldigt konstigt att vara hemma utan hund.....  I torsdags åkte jag och Smilla till stranden med hundarna och Bita var verkligen i sitt esse! Hon verkligen älskar vatten och sprang, sprang, sprang!!! Fajta är inte lika förtjust men kan inte riktigt låta bli, men håller sig nära strandkanten hela tiden!

Super-gluggen Nylander var lite sur över att hon inte fick ta av sig skorna!

sen på kvällen var det träning på klubben. Jag frös som 17, och det påverkade träningen väldigt mycket. Fajta gick bra.. jag har lagt upp lite nya saker i träningen för att få bort den okoncentration som blev i helgen. Bita var väldigt trött och orkar inte hålla ihop nånstans efter strand trippen!

 

 

Det är livsfarligt att misslyckas inom hundträning. Om man misslyckas så är man en dålig ledare för sin hund, en dålig hundtränare och dessutom garanterat en dålig människa!

Jag har på senare tid hört och sett vänner som placerat om eller avlivat sina älskade hundar för att dessa ska få det bättre än det liv deras ägare kan ge dem. Dessa ägare skäms.... skäms för att inte klarat att bära ledar-rollen, de skäms för att de inte var tillräckligt duktiga hundtränare...skäms för att inte klarat av det som så många andra klarar, det som så många andra tycker är självklart.....

Jag har själv både placerat om och avlivat hundar. Hundar som jag älskat och respekterat högt. Det har inget med dåligt ledarskap eller träningsmetoder att göra. Det är heller inte för att jag är en usel människa, snarare tvärtom. Istället för att båda jag och mina hundar skulle lida i tysthet, så svalde jag stoltheten och gav dessa hundar det liv eller den värld de var värdiga. Och det är jag stolt över!!

Vad är då att misslyckas? Är det att inse att jag och min hund passar inte ihop, och min hund är värd ett bättre liv hos en annan ägare? Är det att min hund inte fixar samhället i sin helhet och därför mår bättre av att gå över till andra sidan? Eller är det att inte lyckas få till det på tävling och därför aldrig bli champion eller vad det än må vara, men att vi ändå har kul ihop? Kanske är misstyckas att låta andra se att träningen alltid inte går som på räls, trots att man kvalat till SM? Misslyckas är kanske att inte lyckas med sin nästa hund.... Eller är kanske misslyckas något helt annat?

Att misslyckas i mina ögon är något helt annat. Det är när jag blundar för svårigheter och är självisk. det är när jag inte följer mig själv och mina värderingar. Att misslyckas handlar även om att inte våga lyckas, att inte våga prova, att inte våga utmana mig själv, mitt hunderi, mitt "tänk". Att misslyckas kan leda mig på nya vägar, nya insikter som gått förlorade om jag inte vågat prova, vågat vara ärlig mot mig själv och min hund. Och då är det inte längre ett misslyckade, utan en erfarenhet!

Att lyckas handlar om att vara lycklig, att tro på sig själv och sin förmåga, vad den förmågan än baseras på eller mynnar ut i! Det handlar också om att vara förnuftig och realistisk i sina mål, och även se att allt förändras, inget annat än runor är huggna i sten!

För att lyckas så måste man våga misslyckas! Det stärker, det förgyller och det glädjer!

Ja... man kan inte mer än skratta åt katastrofen!!

Vi tävlade i lördags, jag och Fajta. Utomhusdebut i år och det kändes! Jösses vad ringrostiga vi är!! Det började väldigt vingligt i friaföljet efter två perfekta gruppmoment! Fria följet gick lite hit, lite dit och lite fram och lite bak.... jag knuffade på henne, hon knuffade på mig och vi var allmänt förvirrade bägge två. Sen glömde hon att följa med mig efter ligget på gå-runt-rutan. Inkallningen villade jag bort med äckligt sena kommando på den lite backiga planen. Rutan var perfekt tills Fajta ylande startar på min inkallning. En fartig apportering med massor av tugg och högljudda glädjeyttringar från Fajta. Metallen var perfekt (efter som domaren missade startgnället i snålblåsten), vittringen gick väldigt bra, men pinnen var så god att man MÅSTE smaka lite extra. Fjärren gick i ett rysligt tempo med fina HOPP framåt, så där blev det 0 poäng! Väldigt länge sen vi fick en 0:a..... men jösses vad roligt vi hade. Jag tror vi skrattade lika mycket åt varandra, jag och Fajta! Jag skyller helt klart på blåsten och debuten, och på den iskalla natten i husvagn med minimalt med sömn. Jag skyller ingenting på alla glas rött jag lyckades hälla i mig kvällen innan som spenderades hos Camilla med familj.

Ett 2:a pris med 252 poäng och klassvinst blev det iallafall!! En försäkring åt Josse och en pläd åt Kaxe blev behållningen efter dagen!

Men nu får vi nog allt sätta igång och träna...... Vi har helt klart blivit bortskämda med fina mäss-mattor och vindstilla med "noll" störning i form av klasser som går brevid. Fajta blev verkligen förvånad när de helt plötsligt under vårt fria följ började applådera.... vi var ju inte färdiga ännu.... sen applåderade de när hon låg och väntade på inkallningen också och hon blev väldigt konfunderad hur i hela friden de kunde klappa åt någon annan än henne!

Nu börjar det likna något!

Oj vad jag har varit dålig på att blogga den senaste tiden.... Har liksom knappt något att skriva om. Jag vet ju att den största delen av er som är här inne är hundfolk, och händer det då inget på hundfronten, så känns det ganska meningslöst att skriva! Födelsedag och vecka har avlöst smidigt iallafall. Våren är på väg och igår fick jag satt lite vårnytt i krukorna och i blomsterlåderna på framsidan. Det roligaste som hänt i övriga livet är väl att vi grundlurade alla barnen på jobbet om att kungen skulle komma på besök!

Det har väl fortfarande inte hänt något i hundlivet, men jag skriver lite ändå!

Förra veckan slog vi träningsrekord. Vi tränade i ridhuset med klubben på tisdagen och sen tränade jag hemma under helgen. Det har äntligen tinat upp så pass att det fungerar även här. Både Fajta och Bita gjorde bra ifrån sig. Och katten..... han blev klart överlycklig och hjälpte till i alla moment med bägge hundarna. Han är för söt när han springer ut till koner och fram till vittringspinnar!! Jag fick även testat den finska metallapporten på Fajta. Rysligt läskig tyckte hon. Och jag när jag insåg att de fyrkantiga hörnen passa preci in i hennes ögon när hon springer med apporten. Fortfarande har jag inte vågat låta henne hoppa med den....

Denna veckan fick vi besök av Kaxe på måndagen! Jösses vilken stor valp!! Och hiskeligt söt!!! Tyckte jag...Fajta tyckte att han var ok..... och Bita tyckte han var LÄSKIG!!! I torsdags kväll åkte vi ut för årets första vallningsträning. Chrille körde igenom Fajta ganska ordentligt. Lite finlir, sen är de tillbaka på banan igen. Hoppas jag iallafall....för de har precis åkt hemifrån för årets första tävling...... Bita tyckte vallningen var kalaskul, som Josse sa...på hennes eget lilla vis! Man måste verkligen känna henne för att förstå henne!! det var iallafall jag som fick äran att gå med henne och hon fick först köra väldigt mycket fritt och sen var jag tvungen att sätta lite lydnad också. Dock har hon fortfarande dåligt tryck på djuren.... dålig självkänsla vill säga..... det ska rådas bot i sommar när fåren kommer hit! Förhoppningsvis blir hon såpass klar att hon kan gå vallhundsprovet!

Och så idag...Chrille har som sagt åkt iväg och tävlat och Bita ska få kvalitetstid med mattarna här hemma. Smilla sover fortfarande och jag har ryslig huvudvärk. Huset behöver städas och ja... livet finns hela tiden, så vi får väl se hur det blir med kvalitetstid..... Kanske skulle man slänga iväg ett mail till Kia om lite träning.....?