är ingen självklarhet i dessa dagar.

I tisdags valde jag att parkera nere vid vägen. Det snöade mängder och blåste som 17. Vår väg har förvisso plogats de senaste dagarna, men all snön som föll och tanken på att jag skulle vara på jobbet 06.30 och öppna, gjorde att jag inte riktigt vågade lite på varken det ena eller det andra. Så vi pulsade hem, jag och Smilla. I går morse gick jag hemifrån kl 5 och pulsade ner till bilen, skottade ut den och möttes sen av fina vinter vägar. Me jag hade inte klarat att köra hemifrån. Snön låg i stora tunga drivor på vår väg. Motorvägen var väldigt fin och jag kom till jobbet med en kvart till godo. Jobbade sen fram till 15 och körde och hämtade Smilla, in till simskolan, simmade och njöt och sen mötte Chrille upp där och tog med Smilla hem. Jag körde tillbaka till jobbet för ATP mellan 17 och 19. Sen styrde jag äntligen hemåt. Fastnade i backen hemma.... Chrille kom och backade ner bilen åt mig. Jag bar simkläder, skolväska, handväska, två par termobyxor och nån tröja och var helt slut..... Det tar hårt att jobba.... men nu börjar jag vänja mig.

Så idag får jag och Smilla traska ner til gården innan vi åker iväg. Hellre det än att sitta i en driva.... Gången upp till huset kantas av mängder med snö och Chrille, som för en gång skull är den som varit hemma mest de senaste dagarna, har slitit hårt med snöskottningen. Gissar att det har kommit ca 40 cm. Hundarna försvinner i snön och katten går knappt utanför dörren. Märkligt att barnen fortfarande tycker det är roligt?! Smilla sa igår att snön antagligen inte gillar mig.

Hundträning känns snart som ett begrepp jag får slå upp i nån ordbok för att se vad det betyder....