är inte alltid så lätt. Tur att man har kloka vänner som kan göra det. Jag hade ett snack med Andreas idag kring Bitas träning och vips så har han förklarat allt jag funderat på och gett mig mer råg i ryggen att göra det som jag länge tänkt själv. Så nu har Bita lydnadsvila i MINST 3 veckor. Hon kommer att sättas igång när läget passar och känns rätt. det är så himla skönt att kunna resonera med någon som känner mig, mina hundar och sen som extra krydda, är grymt duktig på hund, träning och människor. Visst har jag varit rejält "pissed" på Andreas flera gånger. Kanske för att han alltid är rak och ärlig och vet vilka punkter som ska beröras eller stampas på för att få de reaktioner han vill ha. Han är också rak och ärlig när han berättar för mig hur han ser på mig och hur han tror att Bita uppfattar vår relation, vilket både kan kännas lite jobbigt, men samtidigt så jäkla befriande. Så nu ska vi släppa all gammal skit vi går och bär på och skaka av oss sorger och besvär och VARA NÖJDA MED ALLT VAD LIVET GER!!!

Och det var så himla skönt att slippa ta ut Bita och träna när jag mötte upp Florence på klubben i dag på förmiddagen, vilket är ytterligare ett tecken på att jag har tagit precis rätt beslut just nu.

Fajta däremot fick köra ett litet pass på den plogade parkeringen. Vi saxade mellan galen kelpie-valp, skidåkare, en och annan bil och så, och fick till en helt ok träning. Lite överladdningar som leder till både det ena och det andra, men frånvaron av träning det senaste måste klart sätta sina spår. Efter träningspasset fick Bita och Siri leka i snön och den varma solen. Bita tycker ju att hundar...det är lite läskiga varelser. Hon har egentligen bara tre hundar som hon faktiskt gillar och uppskattar, Fajta, Buy och Busy, annars så tycker hon att de där fyrbeningarna kan man faktiskt vara utan. Då finns det inga bättre "terapi-kompisar" än små valpar. Nu vet jag ju att mina hundar är väldigt snälla. De skulle ALDRIG göra någon illa om det inte blir ett riktigt skarpt läge, annars skulle jag ALDRIG utsätta varken mina hundar eller andras för såna här situationer. Siri och Bita har träffats en gång förrut, men då tyckte bara Bita att det var läskigt och gömde sig bakom stora syster hela tiden. Det tog en 5-10 minuter innan hon riktigt våga släppa loss, men sen hade de så himla roligt!!!