Att träna hund handlar inte bara om att lära in ett moment. Att träna hund handlar egentligen inte alls om att lära in moment. Lära in moment kan vem som helst, men att komminicera och samspela med sin hund, det är desto svårare.

Och för mig är samspel, kommunikation, ömsesidig respekt och glädje, de begrepp som lydnadsträning bygger på. Momenten... det är bara en positiv bonus...

Att träna hund kräver också att man är närvarande. Lever i nuet, men kan ana framtiden. Man tränar och tävlar efter den förmåga man besitter för dagen. Man blir varken bättre eller sämre än vad man presterar. Däremot kan en "sämre prestation" vara ett tecken på en framtida succe! Ett exempel är min Lk 2 start med Bita där jag hade tjuvstart på alla moment det går att tjuvstarta på. Inte så bra ur poängsynpunkt, men en otroligt positiv feedback på min träning och min hunds utveckling. En hund som gärna blir lite tillbakadragen och dämpad i svåra situationer som på den tävlingen istället visade på aktivitet och framåt anda! Tjuvstarterna är lätta att träna bort ur momentsynpunkt, men känslan hos hunden.... den är svår att träna... Den bygger på något mycket större!!

I Bitas fall hade det varit lätt att säga att hon behöver miljöträning. Och visst... det kanske hon behövde, men hon behövde också hjälp med att bygga upp en inre säkerhet och en tro på sig själv! Och tjuvstarterna var ett tydligt tecken på det sistnämnda. Med de egenskaperna så var miljön överflödig och vårt samspel och kommunikation och glädje i centrum!



Jag låter ofta mina hundar göra fel. Av flera anledningar. dels för att jag tror man lär sig av att fela, men även för att de ska veta att fel, är ändå inte fel.... så länge man försöker och gör så gott man kan eller tror, så är ju det huvudsaken. Jag vill gärna att mina hudnar anstränger sig, funderar... och jag belönar ofta tanken på tex en riktigt utförd fjärrförflyttning, även om hunden inte slutföljer den. Tanken var helt rätt och jag vill uppmuntra ett eget tänkande (innanför mina ramar såklart :) )

Vad har ni för huvudtankar i er träning? Kommentera!!!

I går kväll var jag på föreläsning i Varbergs Kommuns regi! Det var Susanne Pettersson som föreläste. Susanne Pettersson  är en föredetta tennisspelare på elit-nivå. Hon spåddes bli en av de största, men pga av skador så fick livet en annan vinkel. Hon arbetar nu som idrottspsykologisk rådgivare inom elitidrotten och som coach, vägledare inom företagsvärlden, men även som rådgivare för människors välmående.

Hon var så otroligt inspirerande. Inget nytt kom fram, men det är alltid bra att få en uppfräschning och nytändning. Och det gav verkligen Susanne. Hon visade på exempel om hur man hittar sin inre kraft. Hon berättade om Johann Olav Koss som mot alla odds vann OS efter 10 månaders sjukdom, och hur detta inte var hans mål, utan målet var att jobba med fattiga barn i afrika. OS guldet var ett delmål för att få sponsorer...

Hon visade även filmen med far och son Stavros från Britains Got Talent 2009. Om att tro på sig själv och hitta sin egen inre styrka, att göra det som ingen tror är möjligt.

Susanne pratade mycket om mål, tro och vilja. Och framför allt om att det handlar om att ha bestämt sig!

Så igår kväll la jag upp en ny plan. Nu har jag bestämt mig. Så NU KÖR VI!!

Under en tid har Fajta inte riktigt varit sig själv. Några saker som kan nämnas är att hon och Bita slogs för ett par veckor sedan. Fajta har även haft kassa vänstersvängar, dåliga apporterinsmoment, pipit i fria följet, morrat på en vänninas dotter och gett sig på katten. Detta har pågått under en lång tid och inte alls att jag har kunnat säga att det varit något fel... men heller inte rätt. Fajta har inte varit trött, matvägrat eller något liknande.

Beslutade mig iallafall att nu får vi kolla upp, det är för mycket små incidenter för att bara nonchalera. Så i torsdags var jag uppe i Västra frölunda och träffade Freddy W.

en rabbiat Fajta fick sig en genomkänning, och mycket ömhet i muskler och päls fanns det. Och en väldigt röd hals..... Antagligen har hon gått med infektionen en längre tid och är som de flesta bc bra på att dölja det. Som Freddy sa: en hund med sån pälskvalitet ska egentligen inte vara sjuk....

Nu är det iallafall pencillin i 3 (!) veckor. Om två veckor kollar jag och freddy av hur hon mår och ser om vi ska gå vidare. "Mr Tonsill himself" ville att vi skulle fundera på att ta tonsillerna, men det blir iallafall inte nu, utan det passas in i tävlingssäsongen isånna fall. Musklerna ska nog få sig en uppryckare beroende på hur hon svarar på pencillinet och sen är det förhoppningsvis bara att köra.

Jag körde ett minipass i lördags i Lotushallen när jag ändå var där, och hon var tyst, så det ser ljust ut!

Sen måste jag ju berömma min prinsessa som har en kraftig infektion, och förra helgen ändå går ut på tävling och gör 290,5 poäng.... Och jag kan verkligen köpa de missar som fanns nu med facit i hand!

Nu ska hon bara krya på sig och bli bra!

Någon annan som har det bra är Bita. Hon och hennes bäbisar har det kanon hemma hos Josse. Hon är en toppen mamma. Trygg men samtidigt mån om sina bäbisar. Igår var Johan med familj där och kollade. Johan som ägde Frodo som är pappa till valparna. Och det var väl egentligen första gången några främlingar var på besök. Inga problem för Bita! Hon låg brevid lådan och studerade vad de gjorde med hennes bäbisar och njöt av mattes uppmärksamhet.
Denna veckan blir det antagligen klar med vilka hem de får. Skönt att Josse sköter allt sådant! Men det verkar bli bra hem med antingen djurverksamhet och gård eller otroligt ambitiösa tävlingsekipage.