Att det ska vara så svårt med hundträning....
Och för mig är samspel, kommunikation, ömsesidig respekt och glädje, de begrepp som lydnadsträning bygger på. Momenten... det är bara en positiv bonus...
Att träna hund kräver också att man är närvarande. Lever i nuet, men kan ana framtiden. Man tränar och tävlar efter den förmåga man besitter för dagen. Man blir varken bättre eller sämre än vad man presterar. Däremot kan en "sämre prestation" vara ett tecken på en framtida succe! Ett exempel är min Lk 2 start med Bita där jag hade tjuvstart på alla moment det går att tjuvstarta på. Inte så bra ur poängsynpunkt, men en otroligt positiv feedback på min träning och min hunds utveckling. En hund som gärna blir lite tillbakadragen och dämpad i svåra situationer som på den tävlingen istället visade på aktivitet och framåt anda! Tjuvstarterna är lätta att träna bort ur momentsynpunkt, men känslan hos hunden.... den är svår att träna... Den bygger på något mycket större!!
I Bitas fall hade det varit lätt att säga att hon behöver miljöträning. Och visst... det kanske hon behövde, men hon behövde också hjälp med att bygga upp en inre säkerhet och en tro på sig själv! Och tjuvstarterna var ett tydligt tecken på det sistnämnda. Med de egenskaperna så var miljön överflödig och vårt samspel och kommunikation och glädje i centrum!
Jag låter ofta mina hundar göra fel. Av flera anledningar. dels för att jag tror man lär sig av att fela, men även för att de ska veta att fel, är ändå inte fel.... så länge man försöker och gör så gott man kan eller tror, så är ju det huvudsaken. Jag vill gärna att mina hudnar anstränger sig, funderar... och jag belönar ofta tanken på tex en riktigt utförd fjärrförflyttning, även om hunden inte slutföljer den. Tanken var helt rätt och jag vill uppmuntra ett eget tänkande (innanför mina ramar såklart :) )
Vad har ni för huvudtankar i er träning? Kommentera!!!
Eftersom jag inte längre är hundägare så ska jag inte gå in på detta med vad jag tänker ang. träning.
Däremot så kan jag med säkerhet säga att det du gör och det du tror på är ett vinnande koncept...för det är inte bara hunden som behöver den där inre säkerheten och tron på sig själv utan även hundföraren måste ha detta...sen kanske det inte spelar så stor roll hur man tränar utan det viktigaste är nog att man hittar just det som passar både sig själv och hunden. Kompromissen tror jag är den svåraste eftersom många hundägare bara ska bestämma oavsett om hunden klara detta eller inte.
Jobba precis så som du gör och våga tro på ditt sätt att tänka.
Ibland Åsa har vi sett hur du tvivlat och genast så blir det en dålig hund som slutar fundera över vad den gör och börjar grubbla över sin matte istället ;0) För mig är du bara den bästaste .... kram
Visste först inte om jag skulle kommentera, har ju inte riktigt kunskapen ännu kanske - var vi där igen - men väljer att göra så i alla fall. Jag tror att om man ska träan och tävla hund så MÅSTE det göras med glädje och gemenskap. Tanken måste väl ändå vara "det är vi mot hela världen" sedan är det ju itne alltid så lätt att stå fast vid det då allt krånglar, självförtroendet sviktar och hunden är ofokuserad. Det är då man har dig ÅSA som får en på rätt spår igen. Jag hoppas om några år att kunna skriva ett liknande inlägg i min blogg baserat ENBART på mina tankar och erfarenheter. Men i dags läget är jag för färgad av olika sätt och har kanske itne riktgit hittat hem. MEN tycker det är helt fantastiskt att du har hittat dit sätt - som uppenberligen fungerar - som jag är väldigt glad att jag fått möjligheten att dela. Fortsätt brinn som du gör och dela med dig till fler... (glöm inte mig dock) för det är precis som du säger, vill man längre så kanske inte betygen på just den tävling eär de viktiga utan man själv vet att det man gör har ett syfte. Alla kanske inte ser det MEN det kommer de få när man är i hamn:-)
