Inte mycket...
Inte mycket för världen ännu, men ändå!
Som jag trodde..
Tack alla underbara för era fina ord och grattisar efter helgens tvling....
Men det ingen mer ingående rapport från Malmö. Däremot så tänkte jag göra lite instick från tävlingen när jag nu skriver om gårdagens träning.
Klubben har nu äntligen hyrt ett ridhus. Det är där jag tränat de senaste tre veckorna. Dvs en gång i veckan.... Kanske inte bästa uppladdningen för en stor internationell tävling.... Det är många ekipage i ridhuset, så man får snika sig fram mellan massa hundar och förare. Rutan skickar man till utan att se den och med riska för att en schäfer eller två ska traska in på linjen precis i sänd ögonblicket. Kan det vara därför vi slarvat med ingången i rutan? Fajta missade ju den TVÅ gånger i helgen. Första rutan behövde jag dirrigera, men sen hörde hon inte mitt inkallningskommando pga av att stora högtalar anläggningen satte igång. Andra gången gick hon in från sidan, men för övrigt väldigt fin. Så igår fick Fajta köra lite placeringar i rutan och "fel-skick". Då skickar jag först henne från rätt håll från konen, sen jobbar jag på någon av "tvärkanterna" med att hons ka in mitt emellan konerna, för att sedan utgå från konen igen. Inga problem igår inte. Dock stannar hon lite kort, men det fanns inte plats att köra ut henne bakom.....
I Malmö hade vi ett väldigt fint fritt följ. Tror aldrig det känts så bra på tävling nån gång tidigare!!! Dock ett sakta sitt (klar förbättring, så att ta bort belöningen fungerar perfekt) och så ett stort missförstånd i ingången till sakta marsch. Fajta tog det för en vänster om och svängde in baken och blev lite fladdrig. Så i går så började jag lära in sakta kommando istället för fot i den växlingen. Två repetitioner, sen var hon skit duktig! Parerade med bakbenen, precis som jag vill! Tack Josse för superkollen!!!
Hörnfobin i dumrutan var tillbaka i Malmö. Vi tappade en hel del i svängarna och det är synd när vi har så ruggigt bra förflyttningar..... Så även den fick en omgång i går. Ett par varv sen var den fina kontakten tillbaka och konor och hörnen ett minne blott!
En snabb fjärr blev det med. Nu gjorde hon en, under omständigheterna, bra fjärr i Malmö. Rätt tanke, men för rörigt just då och en mental trötthet efter att få göra om moment under tävling. Så jag är stolt över hur hon försökte, men det kan helt klart tålas att träna lite mer på! Hon är iallafall väldigt fin i fjärren på träning också. Fortfarande missförstår vi varandra iblan i den "nya" skiftena" Men herre jesus... Rom byggdes ju inte på en dag!
Så det var Fajta det!
Bita fick komma ut en sväng, men det var lite väl rörigt för hennes del. Alldeles för mycket läskigt för att träningen skulle blir bra. I stället satte jag lite krav på henne i form av skit i de andra! Svårt när det både apporteras (ÄLSKAR!!!!) och körs rutor (ÄLSKAR OCKSÅ!!) till höger och vänster. Ännu värre blir det ju när hundarna brevid struntade i sina apporter eller släppte dem på vägen!!! De kan ju inte vara kloka tänkte Bita!!! Hon löste det iallafall ok, och var helt slut när vi kom hem!
Nu har gräset börjat komma fram i trädgården, på träningsplanen och i fårhagen så ligger den fortfarande som ett vitt täcke.... MEN SNART!!!!
Men det ingen mer ingående rapport från Malmö. Däremot så tänkte jag göra lite instick från tävlingen när jag nu skriver om gårdagens träning.
Klubben har nu äntligen hyrt ett ridhus. Det är där jag tränat de senaste tre veckorna. Dvs en gång i veckan.... Kanske inte bästa uppladdningen för en stor internationell tävling.... Det är många ekipage i ridhuset, så man får snika sig fram mellan massa hundar och förare. Rutan skickar man till utan att se den och med riska för att en schäfer eller två ska traska in på linjen precis i sänd ögonblicket. Kan det vara därför vi slarvat med ingången i rutan? Fajta missade ju den TVÅ gånger i helgen. Första rutan behövde jag dirrigera, men sen hörde hon inte mitt inkallningskommando pga av att stora högtalar anläggningen satte igång. Andra gången gick hon in från sidan, men för övrigt väldigt fin. Så igår fick Fajta köra lite placeringar i rutan och "fel-skick". Då skickar jag först henne från rätt håll från konen, sen jobbar jag på någon av "tvärkanterna" med att hons ka in mitt emellan konerna, för att sedan utgå från konen igen. Inga problem igår inte. Dock stannar hon lite kort, men det fanns inte plats att köra ut henne bakom.....
I Malmö hade vi ett väldigt fint fritt följ. Tror aldrig det känts så bra på tävling nån gång tidigare!!! Dock ett sakta sitt (klar förbättring, så att ta bort belöningen fungerar perfekt) och så ett stort missförstånd i ingången till sakta marsch. Fajta tog det för en vänster om och svängde in baken och blev lite fladdrig. Så i går så började jag lära in sakta kommando istället för fot i den växlingen. Två repetitioner, sen var hon skit duktig! Parerade med bakbenen, precis som jag vill! Tack Josse för superkollen!!!
Hörnfobin i dumrutan var tillbaka i Malmö. Vi tappade en hel del i svängarna och det är synd när vi har så ruggigt bra förflyttningar..... Så även den fick en omgång i går. Ett par varv sen var den fina kontakten tillbaka och konor och hörnen ett minne blott!
En snabb fjärr blev det med. Nu gjorde hon en, under omständigheterna, bra fjärr i Malmö. Rätt tanke, men för rörigt just då och en mental trötthet efter att få göra om moment under tävling. Så jag är stolt över hur hon försökte, men det kan helt klart tålas att träna lite mer på! Hon är iallafall väldigt fin i fjärren på träning också. Fortfarande missförstår vi varandra iblan i den "nya" skiftena" Men herre jesus... Rom byggdes ju inte på en dag!
Så det var Fajta det!
Bita fick komma ut en sväng, men det var lite väl rörigt för hennes del. Alldeles för mycket läskigt för att träningen skulle blir bra. I stället satte jag lite krav på henne i form av skit i de andra! Svårt när det både apporteras (ÄLSKAR!!!!) och körs rutor (ÄLSKAR OCKSÅ!!) till höger och vänster. Ännu värre blir det ju när hundarna brevid struntade i sina apporter eller släppte dem på vägen!!! De kan ju inte vara kloka tänkte Bita!!! Hon löste det iallafall ok, och var helt slut när vi kom hem!
Nu har gräset börjat komma fram i trädgården, på träningsplanen och i fårhagen så ligger den fortfarande som ett vitt täcke.... MEN SNART!!!!
Ingen sensation.....
.... men heller ingen katastrof!
Så vill jag sammanfatta dagens tävling i Malmö!
Med tanke på seanste tidens massiva träningsbrist, så är jag verkligen nöjd över min och Fajtas prestation. Man kan inte räkna med underverk när man tränar 1 gång i veckan..... Men att få ihop 270 poäng i inomhusmiljö och dessutom hamna på 7 plats av 23 startande på en landslagsuttagning. Ja...då ska man vara nöjd!
En bättre rapport kommer senare (tror jag), men just nu är jag för trött och oinspirerad för att skriva. men jag vet ju att här kommer några nyfikna och kollar.....
Så vill jag sammanfatta dagens tävling i Malmö!
Med tanke på seanste tidens massiva träningsbrist, så är jag verkligen nöjd över min och Fajtas prestation. Man kan inte räkna med underverk när man tränar 1 gång i veckan..... Men att få ihop 270 poäng i inomhusmiljö och dessutom hamna på 7 plats av 23 startande på en landslagsuttagning. Ja...då ska man vara nöjd!
En bättre rapport kommer senare (tror jag), men just nu är jag för trött och oinspirerad för att skriva. men jag vet ju att här kommer några nyfikna och kollar.....
Prinsessan är 4 år!!!
Idag är det en stor dag här hemma!! Vår prinsessa fyller 4 år!!!
Stort grattis Fajta!!
Tänk vad mycket vi har hunnit med och vad mycket vi har framför oss!!
Vilken final!
Jag är egentligen inte ett stort fan av Melodifestivalen, men min dotter är, vilket har inneburit att jag fått engagera mig mer och mer för varje år. Upplevelsen för henne med att se en av deltävlingarna på plats var verkligen en höjdpunkt. Min syster, som är ett riktigt schlager fan, var också medbjuden och sen har det bara rullat på det här med Melodifestival. igår var det då dags för final. Siss och Anna var hembjudna på en riktig galafest med god mat, härliga dekorationer och glitter i håret. Och vilken final det blev sen då!!! En rysare!! Min favorit vann iofs inte, men Anna var en klart värdig vinnare och framför allt så var tvåan en väldigt glad överraskning!
I dag är det dop på tapeten. ett kusinbarn ska döpas nere i Halmstad, så nu fixar jag det sista från gårdagens disk innan vi far söder ut.
I dag är det dop på tapeten. ett kusinbarn ska döpas nere i Halmstad, så nu fixar jag det sista från gårdagens disk innan vi far söder ut.
Vart tar tiden vägen?
Det är något jag verkligen undrar över.... speciellt nu sen jag börjat jobba.
En dag som igår gör saken lättare att förstå. Börjarde jobba 6.30, 9 gick bussen med alla barnen till simhallen, 13 gick bussen tillbaka till skolan, 15 slutade jag, 16 satt jag och Smilla i bassängen för simskola, 17.05 var jag tillbaka på jobbet för APT, 19.50 var jag hemma igen och försökte vara social en liten stund innan jag la Smilla 20.15. Kan tillägga att jag stannade i sängen och kollade på film (läs:somnade).... Kan bara sammanfatta det med att "detta är livet"...
MEN... jag har faktiskt fått till två träningspass två dagar i rad!! rekord för i år!! I måndags åkte jag och Josse till Hundstallet Hjärtat i Angered för lite lydnad och agility träning. Fajta gick grymt bra. Speciellt med tanke på de extrema ströningar träningen bjöd på. En styck sexåring som sprang runt och drillade med agilitybommarna och rusade fram till Fajta för att "belöna" varje gång Fajta var still i två sekunder, sen tar du ett gäng rabiata hunddagishundar som låter mycket, alltså riktigt mycket, speciellt när de paserar 10 cm i bakkant på rutan samtidigt som jag skickar, och dessutom gärna gör ett utfall eller två, när Fajta kommer fram.... Kanske inte världens bästa upplägg, men det funkade iallafall. Och det var liksom det som dagen hade att erbjuda. Ville jag få till träning så var det bara till att köpa läget. Fajta fick iallafall jobba sig riktigt mentalt trött och kämpade verkligen hela passet!
I tisdags träffades jag och Josse på en parkering och Fajta visade att halterna börjar komma. jag har slutat att belöna sitt vilket har gjort att dessa blivit bättre. Märkligt tycker säkert en del, men inte jag, det är precis så min träning fungerar. Jag tyckte att de uteblivna sitten i halterna kommer från att Fajta spänner kroppen i förväntan på belöning i halten och får därför svårt att sätta sig snabbt och även ibland struntar i det helt. Genom att ta bort förväntan så kan kroppen slappna av och hon har fått betydligt bättre halter. Dessa belönas sedan istället med steg.... Vi fick även till riktigt fina vittringar och jag känner att vi har hittat en modell som verkligen fungerar nu. Fajta är säker på sin pinne, men blir ofta lite nonchig och tar gott om tid på sig. förr så "smakade" hon gärna på pinnarna med blicken hela tiden på sin egen. Nu kör jag pass som "förstör" självförtroendet för att sedan lägga in pass som höjer detsamma. Vilket resultet i en super bra vittring! "Tro inte att du kan, var inte säker, men du kan, det vet jag".... Ja, hundträning är komplext.... tro inget annat...
I tisdags fick även Bita sitt första lilla minipass efter vilan och hon var LYCKLIGT, hon var så troligt överlycklig och pussade mig i hela ansiktet och bara njöt!!! Hon är så underbart härlig den lilla skiten. Och jag vill verkligen tro att jag orkar med hennes intensitet och allt. Hon är helt fantastiskt och kommer att bli så jäkla bra att hon kommer att bli världens finaste och underbaraste tävlings hund. Hennes öppenhet och känslighet är så underbar att man bara vill ta upp henne i famnen och krama om henne så himla hårt! Hon vill så jäkla väl och hon vill så jäkla rätt hela tiden, sen hinner inte kroppen och huvudet med och det blir pannkaka ibland Men när det blir rätt så blir hon så stolt och det känns i hela situationen hur hon trycker tassarna lite hårdare och sträcker lite mer på sig och verkligen är stolt!!!.... Min lilla skrutt.... bli "stor" så kommer allt att bli så mycket lättare för dig.....
Nu får vi se hur överiga veckan utvecklar sig. Givetvis så kommer det möten och arbete ivägen för både mig och Chrlle som gör att det antagligen inte blir så mycket mer träning denna veckan, och Malmö börjar närma sig med stormsteg. Om man nu kommer med.... har inte hört ett pip sen jag anmälde.... Någon annan som hört något kanske?
Nähaä... dags att möta dagen.... en sexåring ska väckas....
En dag som igår gör saken lättare att förstå. Börjarde jobba 6.30, 9 gick bussen med alla barnen till simhallen, 13 gick bussen tillbaka till skolan, 15 slutade jag, 16 satt jag och Smilla i bassängen för simskola, 17.05 var jag tillbaka på jobbet för APT, 19.50 var jag hemma igen och försökte vara social en liten stund innan jag la Smilla 20.15. Kan tillägga att jag stannade i sängen och kollade på film (läs:somnade).... Kan bara sammanfatta det med att "detta är livet"...
MEN... jag har faktiskt fått till två träningspass två dagar i rad!! rekord för i år!! I måndags åkte jag och Josse till Hundstallet Hjärtat i Angered för lite lydnad och agility träning. Fajta gick grymt bra. Speciellt med tanke på de extrema ströningar träningen bjöd på. En styck sexåring som sprang runt och drillade med agilitybommarna och rusade fram till Fajta för att "belöna" varje gång Fajta var still i två sekunder, sen tar du ett gäng rabiata hunddagishundar som låter mycket, alltså riktigt mycket, speciellt när de paserar 10 cm i bakkant på rutan samtidigt som jag skickar, och dessutom gärna gör ett utfall eller två, när Fajta kommer fram.... Kanske inte världens bästa upplägg, men det funkade iallafall. Och det var liksom det som dagen hade att erbjuda. Ville jag få till träning så var det bara till att köpa läget. Fajta fick iallafall jobba sig riktigt mentalt trött och kämpade verkligen hela passet!
I tisdags träffades jag och Josse på en parkering och Fajta visade att halterna börjar komma. jag har slutat att belöna sitt vilket har gjort att dessa blivit bättre. Märkligt tycker säkert en del, men inte jag, det är precis så min träning fungerar. Jag tyckte att de uteblivna sitten i halterna kommer från att Fajta spänner kroppen i förväntan på belöning i halten och får därför svårt att sätta sig snabbt och även ibland struntar i det helt. Genom att ta bort förväntan så kan kroppen slappna av och hon har fått betydligt bättre halter. Dessa belönas sedan istället med steg.... Vi fick även till riktigt fina vittringar och jag känner att vi har hittat en modell som verkligen fungerar nu. Fajta är säker på sin pinne, men blir ofta lite nonchig och tar gott om tid på sig. förr så "smakade" hon gärna på pinnarna med blicken hela tiden på sin egen. Nu kör jag pass som "förstör" självförtroendet för att sedan lägga in pass som höjer detsamma. Vilket resultet i en super bra vittring! "Tro inte att du kan, var inte säker, men du kan, det vet jag".... Ja, hundträning är komplext.... tro inget annat...
I tisdags fick även Bita sitt första lilla minipass efter vilan och hon var LYCKLIGT, hon var så troligt överlycklig och pussade mig i hela ansiktet och bara njöt!!! Hon är så underbart härlig den lilla skiten. Och jag vill verkligen tro att jag orkar med hennes intensitet och allt. Hon är helt fantastiskt och kommer att bli så jäkla bra att hon kommer att bli världens finaste och underbaraste tävlings hund. Hennes öppenhet och känslighet är så underbar att man bara vill ta upp henne i famnen och krama om henne så himla hårt! Hon vill så jäkla väl och hon vill så jäkla rätt hela tiden, sen hinner inte kroppen och huvudet med och det blir pannkaka ibland Men när det blir rätt så blir hon så stolt och det känns i hela situationen hur hon trycker tassarna lite hårdare och sträcker lite mer på sig och verkligen är stolt!!!.... Min lilla skrutt.... bli "stor" så kommer allt att bli så mycket lättare för dig.....
Nu får vi se hur överiga veckan utvecklar sig. Givetvis så kommer det möten och arbete ivägen för både mig och Chrlle som gör att det antagligen inte blir så mycket mer träning denna veckan, och Malmö börjar närma sig med stormsteg. Om man nu kommer med.... har inte hört ett pip sen jag anmälde.... Någon annan som hört något kanske?
Nähaä... dags att möta dagen.... en sexåring ska väckas....
