Så var det då dags att få lite kontakt med den lilla odågan.

idag tog jag på mig stövlarna och tog henne i koppel för en liten promenad i skogen. Så fort vi kom en bit hemifrån släppte jag henne.

Hon är inte lite kaxig den lilla, skäller på rotvältor och stora stena så det ekar bland träden. och det dröjde inte länge innan hon var utom syn håll och jag kunde gömma mig. Jag såg henne en bit bort och fick verkligen kämpa för att hålla mig för skratt. När hon upptäcker att hon är själv, då sätter hon sig ner. Sitter där en stund och tittar sig omkring, sen lägger hon sig och vilar innan hon beslutar sig för att det kanske är bäst att leta upp stackars matte, annars kanske matte går vilse eller något. När hon kommer fram till mig så får jag en sån blick att jag inte kunde låta bli att skratta -Hörrdudu matte...du får inte springa iväg på det där viset, du kan faktiskt försvinna, håll dig till mig nu!!!

Vi gick vidare och jag fick massvis med tillfällen att gömma mig, träna inkallningar mm. I en liten glänta så kastade vi boll och hade en vldigt mysig stund.  När vi kom ur skogen och ut på ängarna så fick jag väldigt bra inkallningsmöjligheter och vi tränade lite sitt kvar och ligg. Och givetvis massvis med lek med boll och godis. Inne på lilla stigen på väg hem så fick hon gå kopplad och gick väldigt fint bakom mig hela tiden. Duktig liten flicka!

Och bäst av allt med vår lilla promenad är klart resultatet här hemma. Bita brukar alltid vara ute, i ur och skur så ligger hon ute i gräset eller på trappan, vare sig det är dag eller natt. Men dra på trissor vad våran lilla tur gjorde nytta. Vem tror ni ligger vid mina fötter inne på kontoret just nu?? Just det! En liten Bit!!! Och Fajta som är lagom svartsjuk...hon ligger på trappan och tjurar....