Nu har jag varit ute och kört ett "rutan-pass". Så trött på det där jäkla skit momentet och framför allt är jag trött på min hund som bara driver med mig. Hon vet så jäkla väl vart rutan är. Hon slänger blickar på den och drar sedan ut i kanterna.....

Men vi fick iallafall till ett bra träningspass och hon fick jobba rejält! Det kommer återigen inte att vara löst tills nästa tävlng och antagligen löser jag det inte helt utan Andreas hjälp, men vi i dag kändes det iallafall som om vi var på rätt väg.

Annars så är det ganska lungt här hemma. jag jobbar alla eftermiddagarna denna veckan och det är ett ganska trevligt avbrott i vardagen faktiskt. Chrille har sin första semestervecka, så han och Smilla får en hel del egen tid och detbpdar gott för nästkommande två veckor.

Igår mötte jag Josse, Ibbe, Christel och Camilla på klubben för träning. Huvudvärk och trött så var jag inte jätte motiverad till träning. Men det gick bra ändå (bortsett från rutan då, som jag egentligen bestämt mig för att hoppa över). Körde igenom så gott som alla momenten och det jag behöver lägga extra fokus på just nu är apportering och vittring. Igår körde jag med dolda pinnar, vilket resulterade i en "hög-letande-hund". inte bra... men hon letade iallafall. Efter träningen gick vi upp i stugan och köpte lite kaffe och snackade och skrattade till klockan slog elva.



En stor förändring har skett idag. För ett bra tag sedan så fick jag ett halvt erbjudande om det är någon som minns.... Det gällde Kiva och idag så gjorde vi slagi saken. Hon har på prov flyttat hemifrån. I Trelleborg ska hon nu få leva lyxliv.



När man har hund så får man inte bli självisk eller dum. Kiva har levt ett ganska bra liv hos oss, men det har aldrig riktigt klaffat. Hon är vek och drar sig undan för minsta lilla motgång. Att hon inte fungerat som jag önskat har klart satt spärrar i vårt förhållande. När denna chansen till omplacering dök upp så kändes det helt rätt. Annat var det när min JR Ugly blev tvungen att lämna oss. Jag letade länge efter ett nytt hem, men fick bara napp på kompisars systrar som bodde i lägenhet i typ centrala Helsingborg. Det är inget liv för en herre som ägt hela vår gård och älskade att sitta och spana i backen. Att behålla honom var inget alternativ eftersom han markerade mot Smilla när hon började gå. enda alternativet var att låta honom somna in. Något som jag aldrig kommer att ångra. han hade inte levt ett bra liv någon annanstans än här. Men med Kiva är det annorlunda. Hon är enkel och smidig. Finner sig i allt och blir hon bara klappad så är lyckan gjord. Att hon dessutom flyttar en bra bit ifrån oss ser jag bara som positivt. Det är inte längre bort än att jag kan åka och hälsa på henne med jämna mellanrum, men jag behöver heller inte träffa henne på stan. framför allt för Smillas skull. Det var ju faktiskt "hennes" hund och det skulle nog bli konsigt för henne att se någon annan ha henne som sin.... Smilla har faktiskt tagit det väldigt bra. Hon köpte alla argument och instruerade "nya husse" om hur Kiva ville ha det och undrade om hon skulle skicka med matskål etc. Skönt att ha ett barn med ett stort hjärta och sunt förnuft!!



Nu är jag barnfri och ska nog passa på att häcka framför tvn hela kvällen. Först ska jag skumma igenom en Biologi bok jag lånat från universitetet. Himla smidigt med fjärrlån, men så kort lånetid, så den ska tillbaka nästan innan den kommit....

Didelido!