Det blev inga återbud igår, så jag fick inte tävlat.... men det dög bra att vara åskådare och support. Agerade jackhållare, kommendör och filmare istället. Inte fy skam det heller.

Först ut av "kändisarna" var Maria med Jessie. De bjuder som vanligt på ett fritt följ som ser så otroligt rutierat ut. Men Jessie gillade inte det blöta underlaget och hoppade över lite utgångsställningar. Maria var inte riktigt nöjd, men det tog sig ju längre programmet sträckte sig. Jag tror hon fick klassens ända 10 på rutan!! Vittringen fungerade kanon och fjärren var superbra!

Sen Hanna med Melina. 10 på fria följet, man kan inte annat än buga och tacka för en snygg uppvisning. hela programmet var kalas. Nån liten miss på inkallningen och en domare som missade att de faktiskt gjorde kalasbra saker.... De slutade tvåa med ett förstapris och alldeles för hård bedömning....

Sen Kia som debuterade med Fly. Missar i kvarmomenten som kräver mer rutin. Fria följet var kalsbra. koncentrerat och kontrollerat. Fly höll fin position och det resulterade i en 8. inte dåligt i ett elit frittfölj. Dumrutan var kalas, 10!! Sen var det lite strul med både det ena och det andra. inget allvarligt utan helt "normala" nybörjar missar. hela programmet igenom så såg man iallafall att de jobbade tillsammans och jag tycker att debuten i eliten med en nybliven 10 årig var helt kanon bra!

sen hem...träningssugen som attan så klart. Plockade först ut Fajta som nu börjar visa en helt ny attityd i fria följet redan från första steget.



Sen lite rutan träning, dirr apport och fjärr. Kalas bra! Nya träningen på stå-sitt förflyttningen verkar bli säkrare och säkrare för varje pass. nu vill det bara till att hålla i och gå hela vägen med träningen. jag vet att jag ofta släpper på kriterierna efter en tid och faller tillbaka i gamla banor igen. Men denna gången ska jag hänga envist kvar. Det har jag bestämt!

Sen Bita! Min stjärna!!! Man blir antingen glad eller förtvivlad av att träna med henne. beroende på vilket humör jag är. hon ger iallafall alltid ALLT!!! Och ibland är det sååå underbat, och ibland är det bara för mycket! Som väl var så blir jag oftast så härligt lycklig av henne på träningsplanen. Vi körde igenom 1:ans moment, så långt vi har kommit och sen började vi med något nytt, läskigt och hua.... Metallapporten! Men dra på trissor. det tog inte många sekunder innan hon köpte konceptet och apporterade metallapporten som vilken mjuk, ullig, leksak som helst!!! Underbara hund!!

jag minns minsann hur mycket jag kämpat med apporteringen med syrran.....