Fem veckor har nu gått förbi med ett svich!! Så roligt jag har haft det.... det var riktigt, riktigt ledsamt att åka från skolan i fredags.... Kändes nästan som jag fått sparken och var tvungen att lämna byggnaden med omedelbar verkan.

Fem veckor av glädje, fart, tempo, kärlek, kunskap, lugn, mys och barn, barn, barn i mängder!!

Även om det antagligen var den märkligaste VFUn jag haft, så var det absolut den bästa!!

Fyra stycken vuxna  som vänder sig ut och in för att 39 barn ska få en så bra dag i skolan som möjligt, som vänder sig ut och in för att sätta varje enskilt barn i fokus, som sätter barnen i främsta rummet i den stora, stora världen och som bara ger, ger och ger. Ger av sig själva, ger av sin kunskap, ger av sin glädje och sitt allvar.....

Och dessa barn.... underbara ungar! Jag ångrar inte en sekund att jag slutade vända papper och prata i telefon och få massor av pengar.... Visst innebär det nya livet också papper, men papper av mening, av substans och av livet! Och istället för telefonen så får jag samtal, möten, skratt och gråt.... Underbara ungar!!

Och alla fina ord jag fått om min vfu.... från arbetslaget, från barnen.....

Jäklar vad jag redan saknar allt..... det blir tomt på måndag, riktigt tomt.....