Konsten att misslyckas
Jag har på senare tid hört och sett vänner som placerat om eller avlivat sina älskade hundar för att dessa ska få det bättre än det liv deras ägare kan ge dem. Dessa ägare skäms.... skäms för att inte klarat att bära ledar-rollen, de skäms för att de inte var tillräckligt duktiga hundtränare...skäms för att inte klarat av det som så många andra klarar, det som så många andra tycker är självklart.....
Jag har själv både placerat om och avlivat hundar. Hundar som jag älskat och respekterat högt. Det har inget med dåligt ledarskap eller träningsmetoder att göra. Det är heller inte för att jag är en usel människa, snarare tvärtom. Istället för att båda jag och mina hundar skulle lida i tysthet, så svalde jag stoltheten och gav dessa hundar det liv eller den värld de var värdiga. Och det är jag stolt över!!
Vad är då att misslyckas? Är det att inse att jag och min hund passar inte ihop, och min hund är värd ett bättre liv hos en annan ägare? Är det att min hund inte fixar samhället i sin helhet och därför mår bättre av att gå över till andra sidan? Eller är det att inte lyckas få till det på tävling och därför aldrig bli champion eller vad det än må vara, men att vi ändå har kul ihop? Kanske är misstyckas att låta andra se att träningen alltid inte går som på räls, trots att man kvalat till SM? Misslyckas är kanske att inte lyckas med sin nästa hund.... Eller är kanske misslyckas något helt annat?
Att misslyckas i mina ögon är något helt annat. Det är när jag blundar för svårigheter och är självisk. det är när jag inte följer mig själv och mina värderingar. Att misslyckas handlar även om att inte våga lyckas, att inte våga prova, att inte våga utmana mig själv, mitt hunderi, mitt "tänk". Att misslyckas kan leda mig på nya vägar, nya insikter som gått förlorade om jag inte vågat prova, vågat vara ärlig mot mig själv och min hund. Och då är det inte längre ett misslyckade, utan en erfarenhet!
Att lyckas handlar om att vara lycklig, att tro på sig själv och sin förmåga, vad den förmågan än baseras på eller mynnar ut i! Det handlar också om att vara förnuftig och realistisk i sina mål, och även se att allt förändras, inget annat än runor är huggna i sten!
För att lyckas så måste man våga misslyckas! Det stärker, det förgyller och det glädjer!
Åsa!! Du har satt ord på mina Tankar....Att våga misslyckas är en konst o det är farligt i hundvärlden....
Så sant, så sant.
Du gör mig tårögd kompis!
Tårade ögon här också... Vackra och värdefulla ord om viktiga saker. Tack!
Sant, sant!
Sören Kierkegaard har sagt -
Att våga är att förlora fotfästet för en stund.
Att inte våga är att förlora sig själv.
Anna
Du är så klok Åsa, och väldigt modig och stark!!
Tack för att du delar med dig av dina tankar på ett rakt och enkelt sätt, du har ju så rätt!
Jag vet att jag är en som fortfarande ältar min skam och mitt misslyckande tillsammans med dig, och jag är så glad och tacksam för att du alltid lyssnar utan att döma eller nervärdera. Det betyder massor!
Det du skriver om är hundvärldens dolda sida, och sällan ser man blogginlägg av det här slaget. Du är tuff som vågar!
Jag blev otroligt peppad av din blogg! Och håller med dig i varenda ord du skriver. Man våga vara ärlig mot sig själv (inte så lätt alla gånger) och stå för det man gör och tror på. Du om någon är väl ett bevis på att att man kommer långt med den insikten.
Hundvärlden behöver en Åsa!! Modiga och kloka Åsa!!
Du är en klok kvinna! Tänkvärda rader verkligen.
Hur går det på ditt nya jobb?
Kram från oss!
Så sant det du skriver!
Klart jag anmäler oss till SM ändå, även om vi inte lyckas få till höga poäng på söndag!!!
Så otroligt klokt och fint och jordnära! Jag önskar att alla hundägare fick läsa just denna text.......